108. August och Augusta Lindberg

[Rom ca 13/1 1910]^[1]

Älskvärda, vördnadsvärda

Svärföräldrar!

Då jag denna dag fattar – ja hälst skulle jag vilja säga något på vers. Men jag har glömt att skrifva svensk vers, för jag har vistats så länge i utlannet.

Ett par italienska har jag, som både är smakfulla och kunde passa för tillfället. Men Stina säger, att det är inte värdt, därför att det är oartigt, därför att Ni inte förstår italienska, stackars människor. Det tycker jag är oartigt –

Nej, nu ska jag inte krångla till det. –

Jag ber Eder, mina damer och herrar, fatten Edra glas och förenen Eder med mig i en tacksamhets och välgångsskål för vårt älskvärda värdfolk inneslutande i denna skål deras barn^[2] kort sagt – resultatet – kort sagt – lefve –

August och Augusta

hipp, hipp – – –

(Den verkligt klassiska ō kärnfulla svenska prosan har jag guskelof inte glömt – )

Lefve de!

[Tillägg på annan ledd i brevet:] Stinas mage har varit riktigt hygglig tills igår – då den blef svår – möjligen beroende på ett för ymnigt inmundigande af stark ost. Temperaturen 36,9–37,1 ō idag är hon bra fast trött.

Handskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.