13. Herman Brulin

Firenze den 4/1 902

Godaste Herman!

Den glädje, i hvilken Ditt bref af den och den daton försatte mig torde Du ansenligt lättare kunna ana än jag beskrifva, hvarför jag anser det vara mest praktiskt att öfverlåta saken åt Dig. Såsom utgångspunkt för Din aning vill jag dock nämna att jag i 2 månader ansett Dig död eller åtminstone skendöd, tills detta bref öfvertygade mig om Din tillvaro i kroppsligt format.

Att jag nu skrifver till Dig – beror af 3 (tre) orsaker. 1) Min vördnad och tacksamhet.

2) Den spontana viljeprocess, som inträder vid hvarje brefs mottagande och som jag skulle vilja benämna svarlusta. 3) Den för alla stora* andar kännetecknande lusten att ställa sina tankar under historiens dom. Ecco le ragione!^[1]

Som Du, med Din kunskap i läsning och skrifning, redan sett, vistas jag fortfarande i Firenze, kvarhållen af rika konstskatter, af vacker natur, af vackra människor, angenämt sällskap samt jordens attraktion. Sammaledes torde förhållandet förbli under återstoden af månaden, om jag undantager ett kortare besök i Pisa, hvars oanständigt lutande torn jag tänker rifva ned –*[*] det bör då verkligen vara trött på att stå så där och lura människor att det ska’ falla. – Mitt lif här har varit fridsamt, och jag tror icke, att jag kommer att lämna något större hat efter mig. Om icke möjligen hos Certosas munkar,^[2] som aldrig rätt kunnat förlika sig med mina besök i deras celler – kanske tro de, att jag vill dem något ondt och frukta mig därför – tänk mig, som är så snäll.

De underrättelser välvilliga människor sändt mig från mitt s.k. fädernesland, hafva vanligen varit af en tvifvelaktigt glad beskaffenhet. Jag syftar då först på den förnedring S. Acad. täflar med sig själf att uppnå.^[3]

C D W^[4] *[**]har ständigt synts mig en älsklig man med djupt ingenium, en värdig litteraturbedömare. Till exempel detta, han skrifver om en viss Granquists^[5] storslagna poesi: ”Grundtonen är religiös (kurs.) förf. har väl hört folk tala om ödets lek, men begagnar hellre uttrycket Herrans vägar!” Smakligt, snillrikt.

Och så underrättar Du mig om, att furstesonen^[6] är nära att falla i det svarta svagsinnets svindlande svans, *[***], blifva filattelistklubbens ordförande, begå en skändlighet. Missuppfatta ej mina ord: denna post är för Fredrik mycket lämplig. Nej för all del, det menar jag inte men, som jag vet att Du vet, hvad jag menar – så menar jag ingenting. Jaha, det menar jag! I alla fall beklagar jag Fredrik betydligt, hur mycket skulle jag ju i exacta siffror kunna uppge, om jag icke tyckte det var så tråkigt att ljuga. Det tyckte jag ej förr, lögnen satte en i tillfälle att glädja sina vänner med små saker, som annars skulle uteblifva – och då var det endast min omutliga filosofi, som höll mig på den rät[t]a vägen. Men här, där alla människor ljuga, måste jag uppehålla min absoluta originalitet med att tala sanning.

Ibidem*[****]^[7] 26/1 902

Som Du måhända redan observerat har detta brefs fullständigande något uppskjutits – dels på grund af en resa Bologna – Ferrara – Padova – Venezia – Verona – Pisa – dels på grund af en djäflig huvfvudverksperiod – ack! ens gamla vänner förbli trogna! (isynnerhet när man ej sätter värde på deras vänskap) – Hvad resan beträffar, gjorde den mig ganska nervös – synnerhet Venezia^[8] – hvars galleri förfärade mig.*[*****] Något lugnade mig dock en Basaiti^[9] samt Dogepalatset och biblioteket vidare Gattamelata ^[10] i Padova samt domen i Pisa. Den lögnaktiga campanilen därstädes var jag för trött att corrigera.

Du frågar, när vi råkas åter. Tja – hvar de närmaste åren af mitt lif komma att förflyta vet icke jag. Lille Larsson^[11] – med hvilken jag växlat några bref i såväl allmänna, som enskillda frågor – vill tussa ut mig i Tyskland för att ta’ en direkte licentiat. Min lust är ej öfverdrifven – jag tror hellre jag vill begrafva mig någonstans på landet utanför all mänsklig beröring – rent af till Australien *[******] men – – men… Likagodt – hvarsom helst hoppas jag dock fortfarande få förbli

Din vän

Hjalmar Bergman

Har Jerker^[12] synbart utvecklats på senare tider? Är han stillsam och ordentlig samt för han ett nyktert lif – Den lilla vackra nykterhetsversen Du sände mig gladde mig mycket! Kanske skall nu, när snillet trätt i dess tjänst, nykterhetens ädla idé gripa Hans *[*******] yfviga hår och föra honom bort från lasternas smutsiga och rent otäcka väg. – När skall Du förlofva Dig? Och när skall Fredrik eklatera sin förlof.? Hvad har Harry kommit på för villande vägar? När får jag svar på mina frågor? Efter 6 månader? – eller när?

[Tillskrivet på tvären över ingressen:] Fredagen i denna vecka afgår jag till Rom – anträffas därstädes Bergstrand^[13] eller annan Din vän skall han högtidligt hälsas. – 

[Skrivet upp och ned över texten på brevets andra sida:] Framför mitt vördsammaste tack till Tante och Farbror för deras vänliga kort till Nyåret!

[Skrivet på tvären nederst på brevets tredje sida:] Skalden Karfeld^[14] känner jag icke. Ett eget namn tycker jag!

*detta är ej skryt endast sanning [oläsl.]^[15]

*[*] om man hänger sig i ett fönster mot den lutande sidan bör det väl rasa, tycker inte Du det?

*[**] Det följande om W är att fatta som blodig ironi

*[***] Jag skref svans för det lät bättre än djup afgrund och [oläsl.] men betecknar på detta ställe det samma

*[****] latin

*[*****] I allmänhet kan jag lika litet gilla den venezianska konsten såsom filosof och som critico d’arte.^[16]

*[******] Min kännedom om denna ö är visserligen dunkel.

*[*******]synonym för Fredrik (!!!!!!!)

Handskrivet brev. Originalet finns i Riksarkivet.