142. Per Lindberg

[Rom] 29/12 10

God fortsättning, kära Pelle!

Du har gjort Din syster en fråga, hvars besvarande hon öfverlåtit åt mig.^[1] Jag måste genast förklara, att jag inte kan besvara den. Jag bekänner till min skam att jag föga eller intet känner Stockholmskyrkorna ō deras kupoler.

Men tillåt mig framföra några data: S:t Peterskupolens^[2] modell var färdig 1557, cylindern 1564, kupolen hvälfd ō lanterninen uppsatt 1590 o kupolbyggnaden i sin helhet färdig 1592. Antagligen finns det väl inte någon Stockholmskupol af äldre datum?

Det är ju därför föga troligt att någon annan italiensk romansk kupol inverkat – konstnärligt – på Stockholms-arkitekter. Finns det i Stockholm orientaliska kupoler – hvilket jag ej tror – så kan de ju ha kommit från Venedig, fast troligare direkt österifrån.

Som sagdt, S:t Peter har väl troligen varit den ende konstnärlige påverkaren. Rivalen skulle i annat^[3] fall vara Brunelleschis^[4] kupol i Florens. Den var ju historiskt sedt ett konstruktionsrekord af märkligaste slag. Men konstnärligt försvinner den vid sidan af S:t Peter.

Nu är det naturligtvis möjligt, att Stockholms arkitekter af praktiska skäl efterliknadt någon af de otaliga kupoler, som formligen trängas i Rom. Men ingen af dessa torde vara annat än en mer eller mindre lyckad förminskning af den store. På den rent romanska halfkule-kupolen finnes få ō obetydliga exempel. Men existerar någon sådan i Stockholm kan ju dess förebild vara – förutom Panteon,^[5] som ju dock är en sak för sig – Bramantes Tempietto^[6] (på^[7] S. Pietro in Montorios klostergård) eller hans utkast till Peters-kupolen.

Som sagdt – det är ju möjligt, att någon af dessa mindre kupoler tjänat som förebild – men den saken kan icke påvisas ō ännu mindre bevisas annat än genom historiska dokument, eller resp. konstruktionsritningar eller – i sämsta fall – genom nogranna mätningar. Och hvarken med det ena eller andra kan jag stå till tjänst.

Detta om detta. De andra förfrågningar, Du annonserar skall jag med största nöje besvara – så långt det i min förmåga står. Och skall jag städse genom ferm expedition, rejält bemötande och habila priser söka vinna ō bibehålla Ditt förtroende.

Tecknar med prima högaktning ō vänskap

Din Svåger i Landsflykt!

Apropos, vill Du ha fotografier af någonting härnere, så äro de lätt anskaffade ō lätt afpoletterade.

[Tillskrivet vid sidan av texten i övrigt:] Tack för tidningar!

Handskrivet brev.  Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.

Skrivet på papper med Bergmans namn och Rom-adress i tryck.

Per Lindberg (1890–1944) var son till August och Augusta Lindberg och förvaltade väl familjens teatertradition. Han åtföljde fadern på dennes enmansturné i USA år 1911–1912 och bedrev i början av 1910-talet vid Stockholms högskola studier i konst- och litteraturhistoria, som 1917 avslutades med en licentiatexamen med en avhandling om Strindbergs Mäster Olof. Lindberg fick i samband med den kände österrikiske regissören Max Reinhardts Stockholmsbesök 1917 erbjudande om att få praktisera vid dennes teatrar i Tyskland. År 1918 engagerades han som regissör vid den nystartade Lorensbergsteatern i Göteborg. 1919 tillträdde han som teaterns konstnärlige ledare, en ställning som han uppehöll fram till 1923. Lindbergs uppmärksammade och banbrytande uppsättningar på denna scen, ofta i samarbete med scenografen/regissören Knut Ström, innebar den modernistiska scenkonstens definitiva genombrott i Sverige. Mer omstridd som regissör blev Lindberg i Stockholm, där han under 20- och 30-talen verkade vid skiftande scener. Han var en färgstark medlem i den arbetsgrupp som på regeringens uppdrag hade att projektera Riksteaterns verksamhet 1933–1934. Tidigt kom han att verka för att svågern Hjalmar Bergmans dramatik blev spelad och uppmärksammad.

---