Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


275. August Lindberg

Örebro den 1/12 XV

Käre Svärfar och Kollega!

Boken[1] anlände igår kl. 4.30 e.m. Sedan vi intagit en lättare måltid, begynte vi läsningen kl. 6. Kl. 1/2 9 hade vi slutat.

Ur dessa siffror torde tydligt framgå en fundamental anmärkning mot boken. Den är för kort.[2] När man – som vi – kastat ut sina dyra pängar, så kan man begära att kar´n inte ska smita, när det är som roligast.

Sedan jag offrat dessa rader på det kollegiala altar[e]t måste jag bekänna – att det är lika roligt alltigenom! Och att om boken tar föga tid så ger den desto mer lif. Det är ju deliciösa, saftiga, sprudlande ō  likväl klarlinjiga holländska genrebilder från början till slut. Hvilken Rembrandtsk[3] clair-obscur öfver ”mor” och öfver den mästerliga scenen i tornet, hvilken Breughelsk[4] lek i Folkärna och Sala! Och hvilken äkta Mörnersk[5] Stockholmsk[6] satir-idyll upplefver vi inte på Blå Porten. Och hur klart nyanserat klinga inte de olika tonfallen – först och främst ”mors” – men äfven de andras – morbror Anders, morbror ō  moster i Folkärna, Bengt, den andra drängen, bonden som ville lura krögare, mamsell Betty, de båda källarmästarna. Och episodens elektriska spänning – detta berättarkonstens kriterium par préférence – är ständigt hög – växlande – regulerad – men aldrig mattad. Nej – nej det kan tyvärr inte hjälpas, författaren är fan så lofvande. Om inte den officiella kritiken genast ingriper, så torde det gå åt helvete. Han kunde få publiken med sig.

Dock – gudilof – det finns möjligheter att – att – Åtminstone en möjlighet.

Min bäste herr Lindberg, det är ju antagligt, att man i Er gröna ungdom kastade vattten och dylikt. Men i god tons och sedlighets namn vill jag upplysa Er om, att man numera tack vare den ständigt växande bildningen alldeles upphört med sådant. Äfven om man någon gång skulle råka att gå ut, så sker det ingalunda i dylika afsikter, som äro den moderna människan absolut ovärdiga. Vidare torde man kunna säga, att Ni förlaggt Er barndom till en socialt alltför lågt stående miljö. Jag hör visst inte till dem, som anse att vi alla böra vara grefvar och baroner. Men ett adligt namn någon gång och en väl avrundad inkomstsiffra inger dock en viss behaglig trygghet som man tyvärr ej känner vid genomläsandet af Edra memoarer. Vill Ni följa en äldre kollegas råd, så håll Er i detta hänseende ej alltför strikt till sanningen. Ska Edra hjältar nödvändigt kasta upp, så låt dem åtminstone kasta upp hummer ō  gåslever. Och ska de nödvändigt släppa sig, så låt det ske i hänryckning över en nyss undfången vasatrissa. På så sätt kommer Ni att vinna ej blott Edra medborgares beundran utan äfven – och det torde i längden vara viktigare – deras högaktning.

Med kollegial hälsning

Hjalmar Bergman

P.S. 3 ord till min kära Svärfar:

1) Skrif mer! – 2) Stryk mindre! – 3) Tack!

Handskrivet brev. Originalet finns i Bonniers familjearkiv.


[1] Första delen av August Lindbergs memoarer Barndoms- och ungdomsminnen, 1915. Bergman fick nu tillfälle att gengälda svärfaderns många granskningar av hans egna manuskript med en kollegial hyllning till den nyblivne memoarförfattaren. 

[2] Orden för kort är liksom övriga understrykningar/kursiveringar i detta brev oftast gjorda med dubbla eller flerdubbla streck.

[3] Den kände holländske 1600-tals konstnären Rembrandt van Rijn (1606–1669), som bl.a. gjorde flera ömsinta porträtt av sin moder.

[4] Pieter Brueghel d.ä., kallad bonde-Brueghel (ca 1527–1569), flamländsk konstnär, som med stor berättarglädje återger flamländska folklekar och folkfester.

[5] Syftar sannolikt på Karl Gustaf Mörner (1794–1837), som utgav flera litografiska album, bl.a. Stockholmska scener, 1836.

[6] Stockholmsk är tillskrivet ovanför raden i direkt anslutning till Mörnersk.

Personer:

Brueghel, Pieter d.ä. (1)
Lindberg, August (63)
Mörner, Karl Gustaf (1)
Rembrandt, van Rijn (1)

Adressat:

Lindberg, August (17)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA