Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


400. Victor Sjöström

Firenze den 24/1 XXI

Käre Bror! Tack för ditt vänliga brev av den 16! Jag kan rätt väl förstå repertoirkommiténs betänkligheter och hade nästan väntat mig dem. Å andra sidan är det verkligen min fasta övertygelse, att de härutinnan ta fel. Filmen måste i detta fall ovillkorligen bli mindre banal än ”novellen”[1] (förutsatt naturligtvis att den finge en god rollbesättning). Och när du säger, att filmen aldrig skulle nå upp till novellen, så tar du också fel. Ty detta är icke en novell utan helt enkelt ett film-manuskript. Om du vid genomläsningen känt dig gripen, så har det ingalunda berott på min ordkonst – som jag vid utarbetandet tvärtom med flit hållit avlägsnad – utan på de bilder, som manuskriptet låtit din egen fantasi skapa. Känner jag dig rätt, så har du i själva verket hela den här filmen redan färdig.

Mästerman[2] var ännu alltför mycket novell. Och alltför mycket berodde av repliken. Och det kan nu inte hjälpas, att den aldrig kommer till sin rätt på duken. Den blir banal. Icke bilden – [3] åtminstone icke och aldrig med dig som regissör.

Emellertid – jag förstår mycket väl betänkligheterna, ehuru jag anser dem vara en smula alltför klenmodiga, och den enda övertalning jag kan och vill prestera ligger i manuskriptet.

För ögonblicket håller jag på med ett par noveller[4] (ämnet, florentinskt 1300-tal torde omöjliggöra dem för filmen) men då jag om cirka tre dagar slutat dem, skall jag omedelbart ta i tu med ett nytt förslag, som du således sannolikt kan vänta i medio av februari. Missar jag även där så få vi väl uppge samarbetet för denna säsongen, ty i mars bör du ju ha dina manus klara och utskrivningen tar också sin tid. Att kommittén tackade mig för det intresse, jag ägnat mitt arbete, gläder mig. Men du kan hälsa den högvördiga församlingen, att om arbetet icke intresserat mig och verkligen intresserat mig, skulle jag inte ha utfört det.[5]

Vidare är jag naturligtvis tacksam för deras önskan att giva mig ett ersättnings- eller antagnings-honorar. Ty arbetet tog tid och krafter – ej minst det senare – och ingendera delen har jag gratis. Och då du åberopar vår vänskap för att framställa förslaget, vill jag i min tur åberopa vår vänskap för att be dig å mina vägnar avsluta transaktionen. Varvid det ej kan förnekas, att det är jag som drar de ojämförligt största växlarna på vänskapen! Din vilda idé att fara till Genève var så till vida vild, som vi nu hamnat i Firenze. Men från Genève till Firenze är det endast en dagsresa, varför jag tycker, att du bör pröva idén en gång till, innan du slungar den! Brev, sex dagar gamla, är onekligen en rätt obekväm samtalsform och underlättar icke samarbetet.

På ett kort[6] har jag givit dig min nya adress men skriver den för säkerhets skull en gång till:

Lungarno Torrigiani 1, primo piano

Firenze

Det är den sista före hemresan.

Varför i all sin dar går din hustru och bryter fotleden? Hälsa henne att det skulle min hustru aldrig våga. Allt sådant har jag förbjudit henne.

Jag läser aldrig svenska tidningar och vet sålunda inte, vad vare sig du eller din hustru har för er. Men i sitt sista brev skrev Greta Bonnier: Var i går på ”Körkarlen”.[7] Succés. Vackert. Styvt.

Till jämförelse kan jag meddela dig samma filmhatande dames omdöme om ”Mästerman”: ”Jag har aldrig gäspat så lite på en bio![”] På ”labyrint-filmen” skulle hon heller inte gäspa, det kan du sätta dig på!

[Handskrivet tillägg längs ena kanten:] Hälsningar till stora ō små.

Din

HjB!

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.


[1] Syftar på filmnovellen ”Labyrinten”. Se brev 396 till Victor Sjöström den 28/12 1920, not 5.

[2] Manuskriptet till filmen Mästerman skrevs i februari/mars 1920 i form av en novell med titeln En farlig pant och färdigställdes i månadsskiftet mars/april som filmsynopsis. Filmen spelades in sensommaren samma år.

[3] Tankstrecket tilfogat med bläck.

[4] Syftar på novellerna ”Brödet”, ”Den underbara modellen” och ”Den grymme fienden”, varav den första publicerades i Nerikes Allehanda och de två senare i Hvar 8 dag under våren 1921. Till den medeltida florentinska motivkretsen i novellerna anknyter ursprungsversionen av den filmberättelse som till en början benämndes ”Domen” och som skrevs under tiden den 29/1–5/2 1921 och som antogs för inspelning den 18/4 1921 av Svensk Bio/Svensk Filmindustri. Filmen fick namnet Vem dömer –. Först i den omarbetade och tryckta versionen av filmnovellen byttes tankstrecket ut mot ett frågetecken – Vem dömer?

[5] Orden icke och verkligen är understrukna med bläck.

[6] Något sådant kort har inte återfunnits.

[7] Ett av Victor Sjöströms mästerverk, filmatiseringen av Selma Lagerlöfs roman Körkarlen. ”Med Körkarlen (1921) nådde den svenska stumfilmens berömmelse sin höjdpunkt, och även om det rått delade meningar om dess konstnärliga tidlöshet har den alltsedan dess räknats som ett av de centrala verken i filmkonstens utvecklingshistoria.” (Leif Furhammar, Filmen i Sverige, 1991, s 81.)

Personer:

Furhammar, Leif (4)
Lagerlöf, Selma (18)
Sjöström, Victor (118)

Verk:

Brödet, novell (2)
Den grymme fienden, novell (2)
Den underbara modellen, novell (2)
Labyrinten, filmförslag (11)
Mästerman/En farlig pant, film (5)
Vem dömer – /Gudsdomen, film (23)
Vem dömer?, filmprogram (7)

Adressat:

Sjöström, Victor (68)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA