70. August och Augusta Lindberg

Örebro den 6/8 06

Kära Tante och Farbror!

Jag får tacka Er så mycket för Visingsö; för där var mycket trefligt. Jaha. Och jag hade mycket roligt! Och när jag kom till Motala, så längtade jag tillbaka. Men då var det för sent. Och så hade ju Stina kört bort mig.

Hvilket jag icke förlåter. Inte för att det gjorde mig något. Men i alla fall. Sin stolthet har man ju; det kan man inte rå för.

Och bra illa gjorde Tante, som inte följde med mig. För som det nu var, drack jag två groggar och rökte sju cigarrer. Och det kunde ju rakt inte vara bra för mig.

Men om Tante tar vägen öfver Örebro nu i stället, så lofvar jag att inte vara långsint utan förlåta´t alltihop.

Idag har jag på allvar börjat med mitt arbete.^[1] Har köpt papper och en ny tekittel; i den gamla värmer de recinolja åt hundkräket; han har ondt i magen. Aldrig är det annat än älende.

Men det går nog snart öfver. Och Pappa är nästan alldeles bra; ber dessutom hälsa så mycket och hjärtligt och tycker, Tante bar sig bra illa åt, som icke kom hit.

Mig ville han köra till Firenze meddetsamma; men se det gick inte, jag stannar hemma hela hösten. Och skrifver. Ty anden sväller i mig, så jag ser riktigt uppblåst ut. Och te har jag och papper och toback och får jag nu bara tag på hvad jag ska skrifva, så ska Ni få se det blir nåt.

Och så får Ni vara snälla och hålla efter det i vissa fall lite lata secretariatet Stina, så att Det i tid underrättar mig om när något märkligt ska ske: cioé^[2] när Konung Lear^[3] kommer. För då vill jag också komma.

Till dess – ja efteråt också förstås – förblir jag Er

Hjalmar Bergman

Varen så goda och hälsa Stina att jag om en vecka ska ha förlåtit henne. Detsamma ska redan om ett par dar ha öfvergått Pelle,^[4] som vägrade ge mig sin halsduk. Den var förrästen inte någe vacker.

Och så är det så roligt att förlåta. Fast nog var Stina bra le!

Ja och tänk på Sveaborg!^[5]  Det gick ju rakt åt Helsicke.

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.