721. Gustaf Muck Linden Berlin 29/11 XXVI[1] Käre gamle Muck, tack ska du ha för ditt vänliga brev, som gjorde godt i flera vrår! Du frågar, hur jag har det. Tyvärr har min Berliner-vistelse hitintills egentligen endast stått under sjukdomens baner. Röntgen med fl. helvetesapparater plus en professor ha bevisat att mitt hjärta rätt mycket förstorats och försvagats och mitt hjärta bevisar någonting liknande självt genom att då och då låta mig ramla i sängen. Sådant lyfter inte humöret till de allra ljusaste tinnarna – synnerligast anfallen komma ytterst oförberedt och därför skapa en osäkerhetsstämning som i längden blir beklämmande. Vad arbete beträffar så har jag hållit på med en del novellistik[2] av vilket väl det mesta kommit eller kommer i julpressen. För ett par dar sen började jag min Jannings-film[3] – hur den nu blir – men jag tror på den tillsvidare. D.v.s. – om det finns rätt mycket courage hos vederbörande. Eljes har ju sjukdomen betänkligt inkräktat på min arbetstid, som du kan förstå. En djävla sjukdom. Räddar du Dramaten så får du den som din – sannolikt enda – belöning. Jag telegraferar till dig beträffande studenterna.[4] Naturligtvis ska de behålla kovan. Det är väl ock din åsikt? Apropos kova så har ju vännen Fall[5] och jag manipulerat en smula bak din rygg men jag hoppas att han klarat allt. I varje fall – ingen vits – undertecknade jag häromdagen ett par dokument just i det syftet. För övrigt intet nytt. Teatrarna odrägliga (undantagandes Wegener[6] i Gedanke – påstås – själv har jag inte vågat mig dit). På bio har jag gått ett par gånger då vederbörande bjudit mig på separatloge. Jag har tagit med mig en pålitlig vän och sagt: Skaka mig kraftigt, ifall jag snarkar. Sen har jag vipplat logedraperiet kring skallen och sovit ljuvt, lutad mot väggen, i en och en halv timma. (Mitt nuvarande sömnrekord.) Jag rekommenderar sättet på det livligaste till envar, som lider av sömnbrist! Nu farväl, käre Muck, hjärtat kallar och jag går att stjälpa mig på sängen. Hälsa Olga! Och skriv så snart du får tid och lust! Din vän HjB Maskinskrivet brev. Originalet finns i Musik- och teaterbiblioteket. Skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck. [1] Orts- och datumangivelsen är handskriven. [2] Novellerna: ”Det är en stjärnsak”, Svenska Dagbladets julnummer den 19/12 1926. ”Bataljen vid Bångbro”, Bonniers Veckotidning, nr 53, 1926. ”En prins går ombord”, Vintergatan 1926. ”Finkänslighet och en gammal hund”, Julfacklan 1926. ”O, Libanons cedrar”, Julstämning 1926. [3] Bergman kom under sina Berlinvistelser 1925–1926 genom Gösta Ekmans förmedling i kontakt med den tyske skådespelaren Emil Jannings. Ekman arbetade under åtta månader 1925–1926 med tolkningen av huvudrollen i den tyska filmen Faust och hade Jannings som motspelare i rollen som Mefistofeles. Detta ledde i sin tur till att Bergman tog upp förhandlingar med det tyska filmbolaget Ufa om en inspelning av den gamla filmnovellen ”Ryskt” från 1922, som han ursprungligen skrivit för Mauritz Stiller. Se brev 447 till Victor Sjöström den 18/2 1922, not 5. Bergman hade låtit översätta manuskriptet till tyska som då kallades ”Mann und Mutter”. Trots omskrivningar i syfte att göra huvudrollen mer sympatisk och bättre anpassad till Jannings spelstil refuserade Ufa till sist filmförslaget. [4] Se brev 722 (telegram) till Gustav Muck Linden den 29/11 1926. [5] Dr jur. Ernst Fall, vars teateragentur Bühnenvertrieb marknadsförde Bergmans dramatik i Tyskland. Gustaf Muck Linden var Bergmans skandinaviska teateragent, varför ekonomiska intressemotsättningar kunde uppstå. [6] Paul Wegener (1874–1948), en av de mest betydande skådespelarna i Max Reinhardts ensemble. Wegener var också en betydande filmskådespelare. Vilken teaterföreställning som här avses är oklart. Bergman kan eventuellt ha sett Wegeners märkliga tolkning av Gubben Hummel i Strindbergs Spöksonaten under Reinhardts gästspel i Stockholm 1917. |
|