Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


73. Hans Larsson

Örebro den 28/10 06

H. Herr Professor

Hans Larsson

Lund

Herr Professorns bref gjorde mig stor glädje. Först ō främst var det så vänligt af Er. För det andra ger det mig tillfälle att skrifva till Er; hvilket är bland det roligaste, jag vet.

Ni gör visserligen en svår anmärkning mot min bok; nättopp den svåraste: bristande klarhet. [1] Men jag tror, Er dom mer drabbar terminologien än innehållet. Tankarna i Solivro äro verkligen så få, att de inte borde behöfva stå i obekväma ställningar för att få plats. Kanske att de likväl gör det.

En ganska elak kritiker skref med anledning af min bok att en författare bör äga icke blott fantasi utan äfven sundt förnuft. Det imponerade på mig. I Upsala fick jag nämligen af herr K. R. Geijer[2] lära att sundt förnuft bör utgöra en ej oväsentlig ingrediens i allt mänskligt görande ō låtande. Det är ju möjligt att professor G. sen dess vunnit i själfkännedom och icke längre vill stå för sina ord. På mig gjorde de emellertid ett djupt intryck. Och det är detta intryck, som jag i nästa bok ska försöka skaka af mig. Lyckas jag, får man goda skäl att frånkänna mig både fantasi ō förnuft. Rästen af mitt lif ska jag lefva på instinkten. Och då ska jag skrifva en bok om Savonarola.[3] Vill Ni läsa den, när den blir färdig? Om den blir färdig! Det skulle glädja mig mycket.

Ja, har Ni nu kommit så långt som hit, så antar jag, Ni inte vill komma mycket längre. Är väl därför bäst jag slutar.

Er tacksamme

Hjalmar Bergman

Handskrivet brev. Originalet finns i Lunds universitetsbibliotek.


[1] Brevet speglar en viss besvikelse över den något svala uppskattning som Hans Larsson visat efter att ha läst debutromanen Solivro.

[2] Karl Reinhold Geijer (1849–1922) var professor i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet vid denna tid.

[3] Romanen Savonarola skrevs under c:a ett års tid från juni 1907 till juni 1908 men utkom först i april 1909. Bergman hade redan 1901, under sin första vistelse i Florens, börjat umgås med planer på att skönlitterärt gestalta denne munks särpräglade livshistoria. Han tänkte ursprungligen utforma det historiska stoffet som ett drama. Se brev 6 till Herman Brulin den 16/10 1901, not 4, och brev 53 till Hugo Christian Andersson den 27/12 1905, not 3.

Personer:

Andersson, Hugo Christian (17)
Brulin, Herman (26)
Geijer, Karl Reinhold (3)
Larsson, Hans (47)

Verk:

Savonarola. En munkhistoria berättad av Messer Guidantonio Vespucci, roman (19)
Solivro. Prins av Aeretanien, roman (39)

Adressat:

Larsson, Hans (22)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA