Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


88. Tor Bonnier

Nordomå, Lindesberg 2/12 08

Tack, kära Tor, för bref och för Edert anbud, som jag tacksamt antager. Tiden mars-april tyckes också mig vara lämplig.[1]

Välkommen med hustru, skidor och barn! Som Anders slaskade, torde nog julen vara skyldig att braska. Och i dag är det snö i luften.

Ja, Gud gifve oss god och tjänlig väderlek!

Mycket välkomna!

Din

Hjalmar Bergman

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.


[1] Brevet är ett svar på Tor Bonniers brev den 30/11 1908, där denne meddelar, att fadern och han beslutat anta romanen Savonarola ”ehuru vi nog ha några invändningar att göra”. Den lämpliga utgivningstiden skulle bli mars–april och honoraret bestämdes till 700 kronor. I och med denna överenskommelse övergick Bergman till Bonniers förlag och förblev i fortsättningen detta trogen efter att tidigare ha publicerat både Solivro, Blå blommor och en dramavolym med skådespelen Familjens renhet och Det underbara leendet på Ljus förlag. Bytet av förlag berodde på Henrik Koppels (1871–1934) refusering av manuskriptet till Savonarola. Koppel var under tiden 1898–1914 chef för Ljus förlag. Efter att ha läst manuskriptet två gånger motiverade han ingående i brev den 17/9 1908 sitt ställningstagande: ”Först Formen. Jeg kender ikke Krönike-Stilen fra omkring Aar 1500; jeg kan altsaa ikke bedömme i hvor höj Grad det er lykkedes Dem at attrahere denne. Men derimod synes jeg, at den Form som De har valgt, gör Bogen overordentlig svaer att tilegne sig for en moderne Laeser. Den som fortealler Savonarolas Liv, Vespucci, fremstilles jo som Typen paa Datidens Laerde, med deres sirlige og pedantiske Stil. Men er dette ikke just et stort Fejlgrep at lade en sirlig pedantisk laerd [vara berättare]? Allt for det riskeres dermed at Bogen bliver tung og – kedelig.” Koppel erkänner att Bergman väl lyckats gestalta Vespuccis svängningar i attityd till predikomunken. Men detta berättargrepp medförde, menar han, att Savonarolagestalten skjuts undan från händelsernas fokus till förmån för gestaltningen av figurer i hans omgivning, vilket innebär ”longörer” i texten. ”Men man faar for lidt at vide om Munken. Savonarola skimter frem, han bliver aldrig en klar Figur. Kommer og forsvinder og naesten altid i de andres Omtale, kun sjaeldent optraedende selv.” Likartade kritiska synpunkter återkommer i recensioner i samband med publiceringen av romanen. Med sin kritik ville Koppel avråda Bergman från att utge manuskriptet, eftersom berättelsen inte innebar något konstärligt framsteg i förhållande till hans tidigare produktion. Koppel avvisar också tanken att strykningar i manuskriptet eller omarbetningar skulle kunna ge resultat. I stället föreslår han Bergman att påbörja ett helt nytt verk. När Bergman inför denna kritik beslutar sig för att söka sig till ett annat förlag, beklagar Koppel detta i ett svarsbrev den 21/9 1908 och slutar med orden: ”da vill äfven jeg tacke Eder for den tid som varit og önske Eder all möjlig fremgang”. Originalen till Koppels brev har efterforskats men synes ha gått förlorade. Referat och citat är hämtade från en tidigare gjord avskrift.

Personer:

Bonnier, Karl Otto (87)
Bonnier, Tor (348)
Koppel, Henrik (13)

Verk:

Blå blommor, roman (10)
Det underbara leendet, drama (8)
Familjens renhet, drama (27)
Savonarola. En munkhistoria berättad av Messer Guidantonio Vespucci, roman (19)
Solivro. Prins av Aeretanien, roman (39)

Adressat:

Bonnier, Tor (239)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA